TSA besökte Sophiahemmet 2007-05-09
Magnetresonanstomografi
Man arbetar med ett mycket starkt konstant magnetfält, ett betydligt svagare pulserande dito och radiovågor (72 MHz). Det starka magnetfältet riktar in en ganska liten men fullt tillräcklig del av (i synnerhet väte-)atomerna i kroppen i en och samma riktning, och då de sedan återgår till normalläget tar man emot de signaler som uppstår då de avger sin extraenergi. Den som vill ha en vetenskapligare förklaring hänvisas till Google! Komplicerade datorprogram åstadkommer sedan en bild av en "skiva" av patienten.
Det starka magnetfältet skulle dra en orimlig energi om det skulle åstadkommas på vanligt sätt, och kylproblemen skulle bli näst intill omöjliga att lösa. Därför kyler man lindningarna med flytande helium, och i de därigenom supraledande (resistansfria) ledningarna fortsätter strömmen att cirkulera och behöver bara en obetydlig påspädning. Magnetfältet bibehålls dygnet runt, eftersom en avstängning medför svårigheter - vart ska all energi ta vägen? Hur stor denna energi är fick vi tyvärr inte reda på.
Magnetresonanstomografi kallas ibland slarvigt för magnetröntgen, vilket är helt fel. Det förekommer ingen som helst röntgenstrålning - patienten utsätts alltså inte för någon joniserande strålning. Magnetkamera eller MRT är gångbara namn.
MRT kan skilja på olika typer av mjukdelar i kroppen på ett helt annat sätt än andra metoder. MRT "går igenom" benvävnad och avslöjar mjuk vävnad bakom den. Vi såg många exempel på detta i form av små hjärntumörer, avdöda delar av knäskålar, krakelerade diskar och - på högra bilden ovan - en halvmeterlång cysta i någons ryggkotpelare, skyddad för röntgenbaserade försök till insyn.
Detta ofullständiga och kanske rentav bitvis felaktiga reportage finns här bara för att ingen annan kommit med något bättre (inte med något alls, rättare sagt). Pekka plåtade.
Affe SM5IQ